Ingen kan göra allt, men alla kan göra något
Denna sommar har vi i styrelsen och en arbetsgrupp till stora delar ägnat åt vårt projekt om Lokal Naturvård, LONA. Det är ju ett arbete som vi ska genomföra tillsammans, vi som bor på Österängen, Enholmen och Tjuvholmen. Det gamla ordspråket som jag använt som rubrik står sig fortfarande, tycker jag.
På det kommande medlemsmötet, den 9 september, så kommer vår konsult att presentera sitt förslag till hur vi ska hantera våra grönytor. Dessa ytor som ägs av kommunen men som genom ett samfällighetsavtal ska skötas av oss boende. De ytor som arrenderas till bonden Roland är undantagna.
Det innebär att vi själva kan påverka vår omgivning, utanför den egna tomten. Därmed kan vi få tillbaka litet av det som de som bott här länge talar om, öppna områden, sjöutsikt, och kanske också får lära känna flera grannar genom arbetet.
Vår grusväg har också fått en del åtgärdat under sommaren. Dikningen och byte av trummor var en nödvändig åtgärd, men jag vet att många tycker att det är svårare att köra när vägen är smalare. Vi får helt enkelt se till att vi kan mötas på de ytor där det är möjligt. Att hålla hastighetsgränsen 30 km/h är därmed en nödvändighet.
Just nu får vi litet av det regn som jorden så väl behöver, jag tror att detta försynta lilla regnande kallas skämregn av de som är äldre än jag. Det blir inte mycket väta av det, men det verkar som om vattentunnorna blir fyllda i alla fall.
Jag vill önska er alla en fin eftersommar och hoppas att vi ses den 9 september.
Inger
